När jag refererar till mig själv som dunderspelaren är det inte bara med en dos sarkasm; det finns också en del seriositet där på så sätt att jag faktiskt spelar med intention att försörja mig. Vilket också innebär att jag håller mig till spel som jag faktiskt kan påverka rent oddsmässigt; såsom poker och blackjack. Men jag är ingen maskin. Jag spelar alltså inte bara för att "tjäna pengar" - jag spelar också...ja för att det är kul. 

Ett nöje som jag odlat med viss frenesi de senaste månaderna är att lira spelautomater på nätet. Varför det är så kul med denna typ av hasardspel är egentligen omöjligt att förklara. Speciellt mot bakgrund av det faktum att spelautomater, eller "enarmade banditer" som är old-school-namnet, sedan de introduceras någon gång på femtiotalet ständigt har legat i toppen av topplistan över våra mest älskade hasardspel. 

Och då pratar vi om ett spel som går ut på att du, som det är på nätet, fattar musen och klickar på "spinn", eller, som på det lokala kasinot, drar i en spak. Och that's it; något mer behöver man inte bemästra. 

Att spelautomater på nätet blivit så populära kan - för argumentets skulle - bero på den digitala tekniken och att man på ett mycket sofistikerat sätt lyckats integrera filmsekvenser och populära storys och narrationer i själva automaten. Ljud, bild och narrativ blir liksom en viktig del av helhetsupplevelsen. Men detta förklarar inte varför fysiska spelautomater varit, och fortfarande är, så otroligt populära. 

Själv tror jag att det finns något, för att intellekturalisera, "arketypiskt", men det enkla förfarande: satsa lite pengar, sätta snurr på lyckans hjul - och se vart ödet och slumpen för dig. I detta finns hela tjusningen med spel och dobbel i ett slags nedkokat destillat - och kanske måste man inte analysera det mer än så. Kanske räcker det med att konstatera att man njuter av spelupplevelsen, och sen är det, som min morfar brukade säga, bra med det.