Det finns faktiskt en person som är ett slags myt och legend inom spelvärlden redan som typ 20-åring. Jag tänker förstås på Viktor Blom, även kallad för "Isildur" som var han pokernamn innan hans riktiga identitet avslöjades. Viktor stod för den fantastiska bedriften att spela in över tio miljoner dollar online på mindre än sex månader - och sedan förlorar allt i ett huj - och sedan vinna tillbaks lika mycket igen. Det är en smått sinnesjuk historia, värd att kolla in!

Den äldsta bevarade kortleken är intressant på två sätt. För det första finns inga personbilder. Kortleken kom från det muslimska Egypten, där personbilder inte fick förekomma. stället skrivs begreppen kung (malik), vicekung (naib malik) Dch andre vicekung (thani naib) som text. Ordet naib/naipes återkommer 1371 då spelkort första gången nämns i Spanien och det är fortfarande det spanska ordet för spelkort.

Spanien Lydde från 700-talet fram till 1492, då det sista arabiska fästet Granada föll, under araber som de kristna kallade rnorer. För det andra är mamlukkortlekens svitmärken välkända för den som köper en lokal kortlek idag i t.ex Spanien eller Italien: svärd, käppar, pokaler/bägare och mynt, sådana nytillverkade spelkort finns i tobaksaffärerna. En stark tradition lever kvar. Från Norditalien spreds kortlekar runt om i Europa. överallt tog lokala konstnärer vid och utformade spelkorten inom ramen för sina traditioner.

Spanien liksom Italien slår vakt om sina 600- åriga spelkortssymboler. Fyra moderna spanska spelkort visar de medeltida svit märkena svärd, käpp/knölpåk, mynt och pokal. Någon kurtlek frän 1300-talel finns alltså inte bevarad men en kortlek som har daterats till tidigt 1400-tal finns i Topkapimuseet i Istanbul. Den kortleken är inte helt komplett (47 kort) men den visar de nyss nämnda fyra klassiska svitmärkena.

Detta är den så kallade mamlukkortleken. Under medeltiden och långt in på 1800-talet gjordes papper enligt gamla metoder. Linnelumpens fibrer slogs sönder i papperskvarnar. Massan blandades med vatten och man tillsatte en rad nödvändiga beståndsdelar för att papperet skulle bli fast och tryckbart: harts och alun gör papperet motståndskraftigare mot väta och gör att tryckfärg inte sprids ut okontrollerat på pappersytan, leror gav papperet en bättre yta.

Massan fångades så upp av en fyrkantig ram med ett mycket finmaskigt metallnät. Vattnet rinner undan och på nätet bildas en hinna som så småningom blir hanterbar och kan valsas för att få ut vattnet och pressas till en yta. Det europeiska linnepapperet hade oftast vattenmärken, en förtunning i papperet som syns om man håller upp papperet mot ljus.

Förtunningen åstadkoms genom en metalltråd som fästes vid metallduken. Genom vattenmärkena kan man följa teknikens och kvaliteternas framväxt i Europa: i Frankrike började man tillverka papper runt 1300, i Schweiz 1411, England 1494, Böhmen 1499, i Holland i slutet av 1500-talet och i Amerika ett hundra år senare. Linnepapper var en förutsättning för att spelkorten skulle kunna bli billiga nog att bli var mans egendom, en ny tryckteknik krävdes också. Träsnitt var den teknik som kom att utvecklas under 1400-talet, i större kortleksproduktion kombinerad under 1500-talet med schablontryck.

Spela! Antal kort: 32 (lankorna sex till två tas bort), med sjuorna lägst och essen högst. Det finns i Frankrike särskilda kortlekar med bara 32 kort i, "piquet-lekar". Giv: Man lyfter om given. Högst kort ger rätt att välja om man vill börja ge. Den som sitter i förhand (i piquet används ordet »äldre« för förhand och »yngre« för givaren) kan i vissa lägen ha en poängfördel, vilket är viktigast i sjätte given.

En spelomgång (på franska partie) består av sex givar. Varje spelare får 12 kort, utdelade två och två. De övriga 8 blir talong, som läggs med baksidan upp mitt på bordet, fem plus tre utspridda i solfjäderform. De båda spelarna turas om att ge. Syfte: Det gäller att få de bästa kombinationerna på hand och att sedan ta hem flest stick. Protokoll förs under spelets gång med sammanräkning efter varje giv.

  Den som fått flest poäng i ett parti med sex givar vinner även om gränsen 100 poäng, Rubicon, inte nåtts. Om förloraren inte fått ihop hundra poäng har han eller hon inte »gått över Rubicon«, och får betala till vinnaren lika många poäng som de båda har nått upp till plus 100 för förlusten. Om förloraren däremot har nått 100 poäng betalar han mellanskillnaden mellan de båda spelarnas slutpoäng plus 100.

Spel i tre faser

Piquet spelas i tre faser, som en trestegsraket: först ska spelarna byta ut dåliga kort mot de åtta som utgör talong, sedan ska de deklarera innehav av vissa poänggivande kombinationer, och slutligen ska de spela om att vinna stick. Kortbyte När båda spelarna fått var sina tolv kort kan man byta ut dåliga kort mot bättre ur talongen.

Förhand får välja ett till fem bland de fem korten som ligger med baksidan upp på bordet, given kan byta önskat antal bland de kort som finns kvar. Man lägger dåliga kort åt sidan och tar lika många ur talongen.